Skriver av mig lite

Idag är den dagen som kunde ha varit våran fem månaders dag. Men så blev det inte.
Vart jag än är, vad jag än gör så kommer det bara upp minnen om oss. Jag saknar det vi hade även om vi inte hade det bra alltid. Visst bråka vi ibland och så men det var ändå så underbart. Jag kan bara inte glömma dig. Även fast alla säger att jag förtjänar någon bättre. Är det verkligen så? För jag älskade dig verkligen, jag ville inte leva utan dig. Men nu är jag tvungen för jag dög inte till. Jag försökte verkligen men det kändes inte som jag fick något tillbaka. Inte på den senaste tiden. Jag har aldrig gillat någon så mycket som dig. Det finns ingen längre som vill tävla med mig på mobilspel, ingen som väcker mig varje morgon med ett "godmorgon älskling"-sms, det finns ingen som messar mig varje dag och säger att dom älskar mig, det finns ingen jag kan prata med i telefon när jag går ensam. Du finns inte längre här. Jag vet att jag borde skita i dig men det går inte. Mina ögon fylls med tårar så fort jag tänker tillbaka och så fort jag tänker på dig. Jag har fortfarande inte fattat att allt bara är borta nu. Det känns så tomt. När du lämna mig tog du en så stor bit av mig med dig. Du var ju verkligen mitt allt och nu vet jag helt säkert att det aldrig blir vi igen, aldrig. Jag sa att jag inte ville leva utan dig, och det vill jag inte. Men alla kompisar finns där och puffar upp mig när jag faller ner, ni ska bara veta hur mycket det betyder.
Jag vet att jag också gjort fel ibland, jag har överreagerat för mycket. Men det har inte alltid varit lätt för mig heller, och du vet varför. Jag tror inte ens du läser det här men ändå. Jag vet inte vad jag vill få fram med denhär texten. Men jag saknar verkligen våra stunder, alla gånger vi bara låg och myste. "jag älskar dig" var tre ord som kom fram då och de kom rakt från hjärtat. Jag önskar jag kunde uppleva dom stunderna igen. Det var stunder av ren kärlek och allt var bra då. Allt vi byggde upp tillsammans bara rasa ner, så fort. Hur lång tid kommer de ta innan jag kommer över det här? Hur lång tid kommer det ta tills tårarna slutar rinna? Det känns som om det kommer hålla på i all evighet. Men iallafall. Grattis på det som skulle ha blivit 5 månaders dagen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0