kärlek, vem fan kom på den leken?
Inatt så drömde jag om oss, igen. Jag drömde att du kom tillbaka. Vi träffades och jag förbättrade alla misstag som jag gjort och du sa igen att du älska mig och kollade i mina ögon. Jag fick känslan kärlek i kroppen och fick detdär pirret i magen. Sen vaknade jag imorse av att pappa peta på mig. Fan vad sur jag blev när jag insåg att allt bara var en dröm. Fan asså att det blev som det blev. Vi hade det ju så bra. Du var han jag kunde snacka skit med, han jag kunde driva med och han jag kunde skratta med. Det var så underbart. Allt gick verkligen åt rätt håll. Det skulle ju ha blivit våran sommar. Vi skulle ha tältat. Jag skulle ha kommit till djurö och bott där ett tag. Det var så mycket vi skulle göra men nu kommer det inte bli av. Jag vet att jag också gjort fel ibland och jag skulle döda för att gå tillbaka i tiden och ändra på dom. Det känns som om det inte finns något och leva för längre. Jag saknar när mobilen vibrera och det stod ditt namn på skärmen. Jag saknar alla dina gulliga sms. Visst har jag kvar dom. Och alla bilder. Men så fort jag kollar på dom så bara sprutar det tårar ur ögonen. Jag älskade dig precis som du var. Vi var så lika. På personligheten då. Vi hade samma humor. Vi skrattade alltid tillsammans. Nåra tjejer kom ju fram till oss på grönan och sa: "är ni syskon?" vi drev med dom och sa: "ja" domba: "man ser det". Så vissa tyckte även vi var lika på utsidan. Men det tycker inte jag. Du är så mycket... finare. Det finns inga ord som kan beskriva dig. Visst har mina känslor för dig förändrats en liten del då jag fått reda på lite saker. Men ändå finns dom kvar där. Kanske inte lika starka med dom finns. Det är minnena som får mig och tänka på hur bra vi egentligen har haft det. Det är kärlek jag vill uppleva igen. Fast men dig kommer jag aldrig få uppleva dom ögonblicken då jag inte finns kvar i ditt liv längre, inte vad jag vet iallafall. Från 29/12-09-22/5-10 och 24/5-10-27/5-10 som var våran tid. Nästan fem månader. Det är en lång tid. Den tid var den bästa i mitt liv och allt var bra. Vi klarade allt tillsammans då. För då var det Random♥Lila. Två namn som inte kommer kunna skrivas ihop mer med ett hjärta emellan..
Kommentarer
Postat av: Frida Lindqvist
Och vi skulle ha träffats då, de är jag säker på! Men du, en kille är faktiskt inte hela livet! Det har jag lärt mig med tiden, det kommer nya! Jag lovar dig! Visst, det känns i hjärtat ett väldigt lång tag efteråt, jag hade grätöver Wille i 2månader, vi var bara tsm i lite mer än 3veckor. Så tro mig, jag vet hur det känns! Men du fixar det!
Trackback